Det är lätt att tro att en brandvarnare ska reagera omedelbart på rökutveckling. Om man själv både ser och känner röken, varför larmar inte brandvarnaren? Det undrar Maria Funde-Bourne, som driver en butik i Kungälv. Efter att en kund klagat på sin brandvarnare bestämde Maria Funde-Bourne sig för att göra ett eget test. Först ute på gården och sedan tog hon kontakt med den lokala brandstationen.
– Brandvarnaren behövde vara 10 centimeter över röken för att överhuvudtaget reagera efter 40 sekunder. Den reagerade inte alls 20 centimeter över eller vid fullt utvecklad brand, berättar hon.
– Detta gäller de nya optiska brandvarnarna som alla har gått över till. De gamla joniska tjöt ju bara man stekte korv och det är så man vill ha det, menar hon.
Testfakta har tittat närmare på vad som gäller för brandvarnare. Är det skillnad på de gamla joniska och de nya optiska och hur lång tid får det ta innan larmet ska börja tjuta?
Fram tills för några år sedan var brandvarnare joniska. Förenklat kan man säga att de hade en radioaktiv kärna som reagerade på molekyler i luften. Det gjorde dem väldigt känsliga och den känsligheten kunde orsaka problem inom till exempel industrin eller hotell där man inte vill ha larm som tjuter i onödan. Nya återvinningsregler gjorde det besvärligt att ta hand om den lilla radioaktiva delen och därför har man allt mer gått över till optiska brandvarnare. De består av en fotocell som känner av störningar i ljusstrålen. Ju större störning desto lättare upptäcks den.
Nu säljs det i princip inga joniska längre och i flera länder, bland annat Danmark, har de varit förbjudna länge, på grund av den radioaktiva delen. Men var den joniska säkrare än den optiska?
– Ju renare rök desto längre tid tar det för den optiska att larma, men de bränder som normalt förekommer hemma är med synlig rök och då kommer den optiska vara lika bra som den joniska, säger Jens Hjort, projektledare på Svenska Brandskyddsföreningen.
– Det är klart att man kan känna stark frustration när man ser det brinna och inget händer, men man förväntar sig nog mer av en brandvarnare än vad den egentligen kan, fortsätter Jens Hjort.
Det allra viktigaste skyddet, betonar han, är att ha en brandvarnare. Statistik från Räddningsverket visar att i de hem dit brandkåren gjort utryckningar saknade 85 procent brandvarnare. I de allra flesta fall larmar den, om den är korrekt placerad och har fungerande batteri.
– Min uppfattning är att huvudpoängen inte är vilken brandvarnare man har, utan hur många och vilken tillgång man har, säger Jens Hjort.
Helst ska man ha en i varje rum och vill man verkligen vara på den säkra sidan kan man blanda joniska och optiska.
    När Testfakta testade brandvarnare förra året, tog det över tio minuter för ett larm att börja tjuta vid en brand i trä. Den snabbaste börjare larma efter sex minuter. Det låter mycket, men enligt den nya produktstandarden är det ett godkänt resultat. Björn Albinsson, på avdelningen för olycksförebyggande verksamhet på Räddningsverket, har för Testfaktas räkning tagit fram siffror ur den nya standarden.
– De ska först klara en konstgjord rök och sedan fyra olika bränder: trä, bomullsvekar, skumplast och bensin, säger han. Om de inte klarar det får de inte godkänt.

Så här lång tid har brandvarnare på sig beroende på brand:

• Trä: 14 minuter
• Bomull: 12 minuter
• Bensin: 4 minuter
• Skumplast: 3 minuter

Den nya standarden ger Marie Funde-Bourne inte mycket för.
– Jag är upprörd, ingen tar det här på allvar. Leverantören säger bara att deras brandvarnare är testade. Jag vill inte sälja dem, jag kan inte göra det med gott samvete.
 

Fler bra råd och tips hittar du i det här på Brandskyddsföreningens hemsida.