Gamla fotoalbum, en kartong med brev och en back med skivor. Att saker kan vara kärt arvegods även om de inte har något ekonomiskt värde vet de flesta. Men hur blir det när bilderna från våra liv finns sparade i molntjänster istället för i album? När breven är e-mail och favoritmusiken spellistor på Spotify? Ska någon få ärva det? Och i så fall vem?

Enligt Lisa Cahlman Friis som arbetar med bouppteckningar på juristbyrån Familjens Jurist blir det allt vanligare att det uppstår frågetecken kring avlidnas digitala efterlämningar. Det kan handla om rent praktiska problem, som inlogg till olika internettjänster och åtkomst till elektroniska fakturor som dödsboet behöver. Men det kan också vara problem av mer känslomässigt slag.

– Det som kan hända är att de anhöriga har väldigt olika uppfattningar om vad den avlidne hade velat och att de börjar bråka om det. Kommer de inte överens så kan det bli jättejobbigt.

Hur gör man då för att förbereda sig, och underlätta för sina anhöriga?

– Det första jag tycker man ska fråga sig är om det är viktigt för en själv vad som händer med ens bilder och andra elektroniskt lagrade saker när man dör. En del människor bryr sig inte alls, men om man gör det är det viktigt att skriva ner exakt hur man vill ha det, säger Lisa Cahlman Friis.

Lagarna som reglerar arv i Sverige skiljer egentligen inte på materiell och immateriell egendom. Det betyder att ett fotoalbum eller en samling brev betraktas på samma sätt oavsett om det är fysiska fotoalbum och pappersbrev, eller om de är digitala. Problemet är bara att de olika tjänsterna som vi använder oss av, där materialet finns lagrat – mailtjänster, sociala medier, molntjänster, med mera – har sina egna villkor som man godkänt när man öppnade sitt konto. Och bestämmelserna där kan vara något annat än vad ärvdabalken säger: att egendomen tillfaller arvtagarna.

– När det gäller Messenger anges till exempel i villkoren att korrespondens som skett där inte lämnas ut. Samma sak kan gälla för olika mejltjänster. Om en avliden persons arvtagare skulle kunna vinna framgång i domstol om äganderätt till digitalt material gentemot till exempel Facebook är oklart. – Frågan har såvitt jag vet inte prövats i Sverige, säger Lisa Cahlman Friis.

Hos flera tjänster, till exempel Facebook, kan man själv ange vad som ska hända med ens konto när man dör. Man kan också utse en person som får rätt att spara ner visst material innan kontot stängs ner. Men olika möjligheter gäller för olika tjänster (se faktaruta).

Uppgifter till efterlevande om viktiga e-konton, inloggningsuppgifter och önskemål om hur saker ska hanteras kan skrivas ner på olika sätt, till exempel i begravningsbyråernas tjänster Livsarkivet eller Vita arkivet. Frågan kan också tas upp i ett testamente.

– Ett testamente som uppfyller de formella kraven blir juridiskt bindande. Därför rekommenderar vi klienter att skriva testamente för att säkerställa att det verkligen blir som man vill med de tillgångar man har den dagen man går bort, säger Lisa Cahlman Friis.

Men att skriva någonting någonstans är ändå bättre än inget alls.

– Av erfarenhet vet jag att det framför allt är i de fall som den avlidne inte angivit någonting alls som det brukar kunna bli jobbigt.