Mycket har hänt sedan förra kvartalets guide (den kommer fyra gånger per år). Då låg endast två företag, Sony Ericsson och Sony, på ett betyg över fem av tio. Nu gör hela fem företag det. Företagen verkar ha ökat sin miljömedvetenhet, speciellt märks mobilföretagen där fem av sex av världens största tillverkare har satt en deadline för när alla deras mobiler ska vara fria från PVC och bromerade flamskyddsmedel. Motorola är den enda mobiljätten som inte har en sådan deadline.
De två Sony-företagen har halkat ner på listan och i stället är det nu Nokia som är den miljövänligaste elektronikproducenten, med betyget sju av tio. Tvåa hamnade Samsung med 5,9 poäng, följt av Fujitsu Siemens Computers (5,5 poäng).
Nokias höga betyg beror till stor del på att företaget förbättrat möjligheten för teknikkonsumenter i Indien att återlämna förbrukade telefoner och andra tekniksaker. Men också för att de avlägsnat farliga kemikalier från sina produkter och ökat andelen förnyelsebar energi till 25 procent av den totala energin som används. Att minska koldioxidutsläppen är centralt för att få bukt med utsläppsfrågan, menar Henrik Pedersen talesperson för miljögiftsfrågor vid Greenpeace i Norden.
– IT-produkter släpper ut lika mycket koldioxid som den samlade flygindustrin och därför är det avgörande att jättar som Nokia och Apple tar sitt ansvar för att etablera bindande minskningsmål för energianvändning och koldioxidutsläpp, och på så sätt hejda världens allvarligaste miljöproblem, klimatförändringarna. Vi har naturligtvis en lång väg kvar tills vi är i hamn med klimatarbetet i elektroniksektorn, men man får krypa innan man lär sig gå, säger han.
Att han nämner Apple beror på att deras nya ipods är fria från miljöfarligt PVC, kvicksilver och bromerade flammskyddsmedel.
Nintendo, däremot, får underkänt av guiden för sitt undermåliga miljöengagemang (betyget 0,8). Dock har företaget sagt att de ska ta bort PVC i sin tillverkning, men inte satt någon deadline för när det ska vara uppnått. Enligt guiden tar de också för lite ansvar för vad som händer med teknikprylen när den går sönder och man vill slänga den.