Svenskarna skopar årligen ihop ett 40 000 ton tungt berg av tvättmedelspulver. En marknad att räkna med för tillverkarna, som varje år lägger stora summor på att marknadsföra sina varumärkens rengörande förmåga.
I dag är de flesta tvättmedel miljömärkta. Dessutom har vår användning förändrats de senaste decennierna.
– Över en tidsperiod på 30 år har främst två saker skett. Det produceras mer koncentrerade tvättmedel och vi tvättar på lägre temperaturer, eftersom tvättmedlen blivit mer effektiva. 95 grader var vanligt förr, men inte nu längre, säger Olof Holmer, vd på Kemisk-tekniska leverantörförbundet.
Men även om tvättmedlen har blivit bättre varierar de olika märkenas förmågor stort.
Testfakta lät forskningsbolaget Swerea IVF laboratorietesta nio vanliga märken. Både den rengörande och den färgbevarande förmågan sattes på prov.
Bäst i test totalt sett blev Willys tvättmedel, med Nopa och Skona hack i häl. Bäst på att rengöra var Skona som fick högsta betyg, en femma, medan Willys, Nopa och Ariel var bäst på att bevara färgen.
Sämst på att ta bort fläckar var något förvånande de mer kända märkena, Ariel och Via.
Det är framför allt en viss fläcktyp som de två har svårt att rå på.
– Alla tvättmedel klarade sig bra, men Ariel och Via har svårast för hudfett och pigment. Där är de sämst av de provade tvättmedlen, säger Ann Stare, testansvarig på Swerea IVF.
Det dåliga resultatet i fläcktestet punkterar Ariels reklambudskap "Ingen tar bort fläckar bättre än Ariel", medan Vias "Smuts är bra" kan få stå oemotsagt.
Det billigaste tvättmedlet var X-tras, med det kostade en tvätt cirka 50 öre. Dyrast var Neutral, följt av Via och Ariel.
Varför klarar sig de dyraste medlen sämst i testet?
– Det har nog med sammansättningen av tvättmedlet att göra. Företagen har ju alla sina egna recept, men de är inte offentliga. Sedan får man inte glömma bort att det här endast är ett urval av fläckar. Det är fläckar som traditionellt används i sådana här tester och som ska vara representativa för olika fläcktyper. Tvättmedlet ska klara av att bleka och bryta ner proteiner och kolhydrater, säger Ann Stare.
Så vilka fläckar fick tvättmedlen brottas med i testet? Blod, rödvin, kakao, sot/olja och hudfett/pigment.
De smutsiga tygbitarna som har använts för att testa fläckborttagningsförmågan har tillverkats av det tyska forskningsinstitutet WFK. Tanken på en fabrik som bland annat tillverkar blod- och hudfettsfläckar kan trigga igång fantasin hos vem som helst.

Hur görs fläckarna?
– De använder grisblod. Hudfettet är syntetiskt framställt av fettsyror, alkoholfetter och diverse oljor, säger Ann Stare.