Tonfisk på burk är ett prisvärt och proteinrikt livsmedel som håller länge i skafferiet. 
Men bakom de till synes likartade burkarna finns stora skillnader – både när det gäller tonfiskart, fiskets hållbarhet och kvaliteten på innehållet.

Tungmetallerna ligger under gränsvärdena – men BPA finns kvar
I den kemiska analysen som organiserades av Measurlabs i Finland granskades bland annat halterna av kvicksilver, kadmium och bly. Ingen av produkterna överskrider EU:s tillåtna maxhalter för dessa metaller. Mest kvicksilver innehåller Rio Mare, 0,206 mg/kg. Det motsvarar drygt 21 procent av gränsvärdet för tonfisk och är sju gånger högre än Ica Filebitar som ligger lägst. 
När det gäller kadmium ligger Xtra högst med 0,060 mg/kg, motsvarande 60 procent av gränsvärdet. Lägst ligger Callipo. För bly är Eldorado högst, men även där är halten med god marginal under det tillåtna gränsvärdet.

BPA i alla elva burkar
Ett av resultaten är bekant från Testfaktas test 2016. Då hittades bisfenol A, BPA, i samtliga produkter. Sedan det förra testet har dock reglerna skärpts kraftigt. EU har beslutat om förbud för BPA i material som kommer i kontakt med livsmedel, bland annat på insidan av konservburkar. Förbudet träder i kraft för fiskkonserver i januari 2028. Laboratorieresultaten visar trots det att BPA hittades i samtliga analyserade prover, där 
Callipo har högst halt, följt av Eldorado. Samtliga ligger dock under den tidigare maxgränsen på 0,05 mg/kg. 
Analysen visar dock inte varifrån BPA kommer. Ämnet kan ha förflyttat sig från burkens beläggning eller från andra material som livsmedlet har varit i kontakt med under tillverkning och hantering. Dessa fynd innebär inte i sig att produkterna bryter mot gällande regler. Men tio år efter Testfaktas förra test visar resultaten att BPA fortfarande förekommer i tonfiskkonserverna, trots kommande förbud.

Även ersättaren BPF dyker upp
Laboratoriet letade också efter bisfenolerna F, S och AF. BPF gav utslag i nio av de elva produkterna. Bara Coop och Xtra innehåll inte någon BPF.

– BPF har aldrig varit godkänt för avsiktlig användning i plastlager i material som kommer i kontakt med livsmedel. Samtidigt går det inte utifrån analysen att säkert avgöra varifrån BPF i tonfisken kommer. Det kan handla om migration från förpackningen eller andra kontaktmaterial, men även andra exponeringsvägar kan förekomma, säger Pasi Tuomikoski på Measurlabs.

MSC på burken ger inte alltid hela svaret
När Testfakta granskade tonfisk på burk 2016 fick bara en av åtta produkter grönt ljus av Världsnaturfonden WWF. Abba var då ensam om att vara MSC-märkt och Callipo fick rött ljus, bland annat på grund av ett försvagat bestånd och fiskets negativa påverkan på ekosystemet i området.
Tio år senare har bilden förändrats något. Fler produkter är MSC-märkta, men det är fortfarande bara en som får grönt ljus av WWF. Denna gång är det den tidigare rödmarkerade Callipo. Enligt produktinformationen innehåller burken gulfenad tonfisk som har fångats med spö och lina i ett utpekat område i västra Stilla havet. Det är denna kombination av art, fångstmetod och fångstområde som ligger bakom det gröna ljuset i WWF Fiskguiden.
– Tonfiskfisket har förändrats mycket sedan testet för tio år sedan. Även vårt arbetssätt har utvecklats, med allt större fokus på spårbarhet och hållbarhet, liksom på valet av fiskeområden och hur fisken anskaffas, säger Giacomo Cinelli, exportchef på Callipo.

Hållbarhet avgörs av många parametrar 
Tio av märkena innehåller tonfiskarten skipjack, medan Callipo använder gulfenad tonfisk. Men det räcker inte att enbart veta vilken art som ligger i burken för att med hjälp av WWF Fiskguiden kunna avgöra om fisket är hållbart eller inte. Inger Melander på WWF förklarar att man också väger in var fisken är fångad och med vilken metod, eftersom samma art kan få grönt, gult eller rött ljus beroende på hur och var den har fångats.
– Bedömningen bygger bland annat på hur fiskbeståndet mår, fiskets påverkan på ekosystemet och hur väl fisket förvaltas och kontrolleras. För skipjack och gulfenad tonfisk ger exempelvis ringnotsfiske (med stora nät) i stora delar av Stilla havet gult ljus, medan lin- och spöfiske i flera av samma områden kan ge grönt ljus.
Callipos gulfenade tonfisk, fångad med spö och lina i Central västra Stilla havet, får grönt ljus av WWF. Nixe, Rio Mare, Garant, Eldorado, Coop, Buffé och Xtra får alla gult ljus, vilket enligt WWF betyder ”ät max 3–4 gånger per år”.
För ICA, ICA Basic och Abba är situationen mer problematisk: Fångstmetoden framgår inte tydligt på förpackningen. Utan information om fångstområde och fångstmetod går det inte att bedöma fiskets hållbarhet. Enligt Inger Melander på WWF krävs i dessa tre fall en djupdykning på MSC:s webbplats, med flera klick och förkunskaper om vad man ska leta efter för att kanske kunna hitta informationen. Enligt Fiskguidens försiktighetsprincip får dessa produkter därför rött ljus. 
– WWF bedömer att ringnot är den mest sannolika fångstmetoden i dessa fall, men det har inte kunnat fastställas säkert. Det visar också begränsningen med en MSC-märkning: det framgår inte av certifieringen vilken kombination av fångstområde och fångstmetod som gäller för just den enskilda burken. Utan uppgifter om fångstmetod och fångstområde kan konsumenten inte själv använda WWF:s Fiskguide för att kontrollera eller hitta någon rekommendation för produkten.
Klickar man in sig på Abbas hemsida kan man dock läsa sig till vilka fångstmetoder som används i de olika områdena. 

Fina filébitar – eller tonfiskfärs?
Tonfisken ska förstås också vara tilltalande för den som ska äta den, och även här skiljer sig produkterna åt. Callipo får högst betyg med stora, fasta bitar, fin färg och en fräsch, aptitlig doft. Även Rio Mare, Nixe och ICA får höga omdömen för utseendet, med fina bitar och jämn färg, medan flera av de billigare produkterna har ett mer sönderdelat och färsliknande utseende. Buffé har en unken och kraftig fiskdoft samt ett grått, färsliknande utseende. Xtra och Coop får också lägre utseendebetyg på grund av brunaktig färg och små eller sönderfallna bitar. De flesta produkter innehöll mer än uppgiven vikt. Ica Basic och Rio Mare låg däremot under deklarationen – Rio Mare med cirka sex procent. Eftersom bara en burk per produkt vägdes går det dock inte att säga om avvikelsen är systematisk.

Sammantaget blir Callipo testets tydliga vinnare, med toppbetyg för utseende och doft, låga halter av tungmetaller och som den enda produkten med grönt ljus i WWF:s bedömning. Buffé och Xtra hamnar i botten, framför allt på grund av svagare sensoriskt resultat, och för Xtra även den högsta kadmiumhalten i testet.