Att hitta hål i nya tröjan eller inse att espressomaskinen läcker redan från första kopp är inte roligt. Men erfarenheten av att få felaktiga varor eller bli lurad vid köp är något vi delar med våra förfäder sedan urminnes tider.
Vi nutidsmänniskor är heller inte ensamma om att försöka lagstifta mot ojusta affärer. Redan i landskapslagarna från tolv och trettonhundratalet – de äldsta lagarna som finns bevarade i Sverige – finns paragrafer som påminner om våra konsumentlagar.
Gotländska Gutalagen, nedtecknad runt 1220, tar bland annat upp vad som gäller vid hästköp:
”Köper du häst, pröva honom då i tre dagar och led honom tillbaka med fel, om du finner något. /…/ Om du har honom längre, då tar säljaren honom ej tillbaka, även om fel följer honom.”
Västmannalagens köpmålabalk tar även upp vad som gäller om en vara som köpts av en köpman eller vid ett torgköp skulle visa sig ha ett dolt fel:
”Fälla de honom, böte han tre marker för falsk vara /…/ Och den som sålde skall återtaga den falska varan och den som köpte köpeskillingen.”
– Tvister kring byten och köp var en vanlig källa till konflikt på den tiden, så regler av den här typen var viktiga för att hålla ordning och fred i samhället, säger August Aronsson, doktorand i historia vid Uppsala universitet.
Vad som hände om en säljare inte rättade sig efter reglerna eller gjorde som lagmannen bestämde är däremot oklart.
– Det fanns ingen offentlig ordningsmakt som kunde se till att reglerna följdes. Däremot fanns det ett tätt knutet lokalsamhälle, och att inte lyda lagmannens beslut kunde få sociala konsekvenser. Du blev känd som opålitlig och det kunde bli omöjligt att göra affärer i framtiden. Man fick väga den omedelbara förlusten av att rätta sig efter ett beslut mot den långsiktiga, säger August Aronsson.
Idag, på 2000-talet, hamnar konflikter mellan konsumenter och näringsidkare i Allmänna reklamationsnämnden, ARN, som fungerar på ett liknade sätt.
Ett företag kan strunta i ARN:s beslut, men riskerar då att anses som oseriöst, hamna på svarta listan, och kanske uteslutas ur branschorganisationen.
Även om det finns likheter mellan då och nu är det förstås också en hel del som hänt inom konsumentskyddet de senaste 800 åren.
Den första konsumentköplagen kom på 1970-talet. Och enligt Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, var den lagen unik jämfört med den köprätt som gällde innan.
– Tidigare kunde säljaren friskriva sig från ansvar genom speciella avtalsvillkor, men med den nya tvingande konsumentlagstiftningen som vi fick på 70-talet gick inte det längre. Man kunde inte avtala bort lagen om det inte var till konsumentens fördel. Det var mycket kontroversiellt på den tiden, och här låg Sverige i framkant.
Många tycker att det också borde vara obligatoriskt för företagen att följa Allmänna reklamationsnämndens beslut. När tar vi det klivet svensk konsumenthistoria?
– Jag tycker inte det vore bra med ett sådant kliv. Om ARN:s beslut ska vara tvingande måste systemet göras om så att det blir rättssäkert. Då blir det inte lika effektivt och snabbt som det är idag och i slutändan tror jag inte att det vore någon förbättring för konsumenterna.
