Att små partiklar av plast hittats i såväl vanligt flaskvatten som fiskmagar kan tyckas både äckligt och oroväckande. Men att det skulle utgöra ett stort hälso- eller miljöhot i de koncentrationer det handlar om är långt ifrån fastlagt.
– De studier som gjorts hittills är små, experimentella och i vissa fall fel utförda. Ändå får de ofta väldigt stor publicitet och gör folk livrädda. Jag har träffat människor som drar sig för att dricka vatten trots att du får i dig fler plastpartiklar bara genom att andas, säger Martin Ogonowski, forskare vid SLU:s sötvattenslaboratorium och vid Stockholms universitet.
Enligt Martin Ogonowski blandar man ihop två olika saker: Plastpåsar och plastförpackningar i naturen utgör ett reellt hot mot till exempel fåglar och däggdjur som riskerar att få i sig större bitar av plast. Men det innebär inte att mikroplaster utgör samma hot för små plankton eller kräftdjur.
– Det man bland annat varit rädd för är att mikropartiklarna skulle spä ut maten och leda till mindre näring för djuret eller orsaka förstoppning. Men det finns i dag inga entydiga bevis för att mikroplastpartiklar skulle vara värre än andra mikropartiklar från till exempel lera eller sand som det finns betydligt mera av i naturen.
Den andra stora rädslan har varit att plastpartiklarna sprider gifter och kemikalier i naturen som till slut hamnar i oss människor. Men att just mikroplasterna skull utgöra en stor fara i de halter det handlar om finns det inga bevis för, enligt Bethanie Carney Almroth, ekotoxikolog vid Göteborgs universitet.
– Plast kan innehålla olika tillsatser och andra kemikalier som inte är bra. Men exponeringen för oss människor är fyrtio miljoner gånger större från förpackningar, kläder, elektronik och heminredning än från mikroplaster, säger hon.
Ska vi sluta oroa oss för mikroplaster?
– Utifrån den forskning som gjorts hittills är mikroplaster förmodligen inte någon stor fara för hälsa och miljö, åtminstone inte i de halter som finns i miljön i dag.
– Men det är oroande att vi hittar mikroplaster överallt i naturen. Det visar hur mycket plast som finns runtomkring oss och pekar på det faktiskt problemet med plastföroreningar, säger Bethanie Carney Almroth.
Både Bethanie Carney Almroth och Martin Ogonowski tycker att rapporteringen om mikroplaster varit alltför alarmistisk och onyanserad.
– Dels är det inte bra att man skrämmer folk i onödan. Men det värsta är om forskningen blir vilseledande och att folk förlorar förtroende för den. Det är jätteallvarligt, säger Martin Ogonowski.
Uppmärksamheten kring mikroplaster har också fått politikerna att reagera. I somras infördes förbud mot mikroplaster i kosmetika och fler liknande förbud är att vänta. Både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket lägger också mycket resurser på att kartlägga riskerna med mikroplaster.
Lina Haglund samordnar frågor om plast på Naturvårdsverket. Hon tycker inte att mikroplaster fått ett för stort fokus.
– Vi behöver veta mer om riskerna med mikroplaster och titta närmare på vilka de största källorna är för att minska spridningen. Oavsett så ska de inte finnas ute i naturen.
Men borde man inte lägga resurserna på engångsförpackningar och plastpåsar om det är ett större problem, enligt forskningen?
– Det finns ingen konflikt i detta. Vi måste arbeta med hållbar plastanvändning på alla fronter och när det gäller engångsförpackningar pågår det förhandlingar i EU om flera förbud. Till exempel sugrör och ballongpinnar, säger Lina Haglund.
