Elbryggare – De svenska hushållens bryggare nummer ett. Består av en kanna, en värmeplatta, en vattenbehållare och en värmeanordning.
Perkolator – En kanna med elanslutning. När vattnet värms stiger det upp i kannan genom ett rör och passerar kaffefiltret flera gånger, för att sedan åka tillbaka till ner igen.
Kaffekokare – En av de äldsta metoderna. Kannan fylls med kallt vatten och malet kaffe, sätts på spisen och tas sedan av när vattnet kokat upp. När kaffet står och drar en stund sjunker sumpen till botten.
Pressokanna – Det malda kaffet läggs i botten av glaskannan, sedan hälls kokande vatten däri. När mixen stått och dragit ett par minuter trycks kolven ner i kannan så att sumpen hamnar i botten.
Espressobyggare – En helautomatisk espressomaskin maler bönorna, portionerar och packar kaffet i bryggenheten och pressar uppvärmt vatten genom kaffepulvret.
Mokabryggare – De spanska och italienska hemmens bryggare. Den nedre delen av den tvådelade metallkannan fylls med vatten, i mitten placeras metallfiltret med malet kaffe och sedan skruvas den ihop med överdelen. Låt kannan stå på plattan tills den börjar fräsa. Kaffet hamnar längst upp.
Filtertratt – Filtret fylls med malet kaffe medan man värmer vatten till kokpunkten. Sedan häller man över vattnet så att det filtrerade kaffet hamnar i kannan.
Vakkuumbryggare – Bygger på samma idé som mokabryggaren. En glasbehållare sätts ovanpå en annan. Malet kaffe läggs i den övre, eller i ett filter mitt emellan, och kallt vatten hälls i den undre. Sedan ställs bryggaren på plattan och när vattnet börjar koka stiger det upp i den övre kolven genom filtret och sedan tillbaka ner igen.
Källa: Svensk kaffeinformation
