En hund eller katt som går bort är för många som att mista en familjemedlem. Att ha någonstans att gå för att sörja kan kännas bra. Vissa vill gärna ha en grav i den egna trädgården för den älskade vovven eller katten. Men det går inte alla kommuner med på, och det är kommunens tolkning av avfallshanteringsregler och renhållningsföreskrifter som avgör om ditt djur kan få en grav nära hemmet eller inte.

Vissa kommuner tillåter att man begraver döda husdjur, både inom och utanför tättbebyggt område. I andra kommuner är det helt förbjudet att gräva ner djurkroppar. Därför måste man alltid kolla sin egen kommuns regler. Ofta har kommunen anvisningar på hemsidan om vad som gäller för begravning av döda husdjur.

Det är EU-lagstiftningen som tillåter att enskilda myndigheter – i det här fallet är kommunerna kontrollmyndigheter – gör undantag. Därför skiljer det sig en hel del mellan kommunerna.

– Vi har lämnat över till kommunerna att avgöra hur invånarna får hantera sina döda husdjur, i ljuset av vad miljölagstiftningen tillåter. Men det är klart att många ändå gräver ner sitt djur utan att fråga vad som gäller. Man bör kolla anvisningarna hos kommunen först. Det kan vara så att djur inte får begravas inom tättbebyggt område, säger Susanne Liljenström, veterinärinspektör och handläggare vid Jordbruksverket.

I Stockholm klassas döda djur som avfall, och eftersom huvudstaden har strikta avfallsregler är det kremering, djurkyrkogård och avfallsanläggning som gäller.

– Avfall får man inte gräva ner, vare sig på sin egen mark eller någon annans, säger Jens Dahlsköld på Stockholms miljöförvaltning.

Stockholm tillåter bara begravning av djur som är kremerade. Dessutom måste begravningen ske på speciella djurkyrkogårdar.

I Göteborgs kommun får man däremot begrava kroppen av sitt husdjur på egen mark, om graven är så pass djup att vilda djur inte kan gräva upp den.

Numera är husdjur inte bara hundar och katter, även minigrisar och dvärggetter räknas in i kategorin. Det innebär alltså att även minigrisen kan få en egen grav. Däremot gäller andra regler för djur som hålls, göds eller föds upp av människor, så kallade produktionsdjur. Även hästar räknas som produktionsdjur, men man kan få gräva ner en död häst om man skaffar tillstånd från länsstyrelsen.

Det är ont om djurkyrkogårdar i Sverige. Därför kan kremering och en minneslund för avlidna djur vara ett alternativ. Allt fler väljer faktiskt att kremera sitt älskade husdjur när de dött. De flesta av de smådjurskrematorier som startat de senaste åren kremerar 2000-3000 djur per år.

– Det har definitivt ökat. Det beror nog på att kommunerna inte tillåter en att gräva ner djuren hur som helst, säger Glenn Hesslo som äger smådjurskrematoriet Cremit utanför Hässleholm i Skåne.

Cremit har kunder både i trakten och i Småland och Blekinge. De som bor nära kommer ofta förbi den stora minneslunden som finns vid krematoriet, för att sörja sina djurvänner.

Det är normalt hundar och katter som ägarna vill ha kremerade, även om Cremit erbjuder tjänsten även för både större och mindre djur.

– I storlek kan vi ta upp till en shetlandsponny, men det är huvudsakligen kompisar jag hjälper när det gäller hästar. Vi fokuserar på att vara ett smådjurskrematorium, säger Glenn Hesslo.