Att välja brödrost till hemmet handlar för många lika mycket om estetik som funktionalitet. En snygg brödrost kan göra kökets arbetsbänk till ett blickfång, medan den mer anonyma och plastiga rosten helst stuvas in i väggskåpet.

Men allt handlar förstås inte om utseende. Det visar också Testfaktas test av åtta brödrostar i spannet 200-3500 kronor.
Väljer du Dualit New Generation, den dyraste brödrosten, så får du förvisso en snygg men definitivt inte en effektiv brödrost.

Det brittiska testlaboratoriet Intertek – som utfört testet av brödrostarna för Testfakta – gör tummen ner för brittisktillverkade Dualit.

– Det är helt klart den sämsta brödrosten i testet, en verklig besvikelse. Det kom ut nästan helt svarta och oätliga brödskivor efter rostningen, och den var inte speciellt bra på upptiningsfunktionen heller, säger Claire Garner, ansvarig för brödrosttestet på Intertek.

[PDF]

Inte nog med det – reglagen på Dualit fick också underkänt.  Det är svårt att få grepp både om reglaget som styr hur hård rostningen ska vara, och det som gör att man kan växla mellan vanlig brödskiva och bagel menar Claire Garner.

– De var otroligt tröga att vrida runt, och det innebär att människor som har svaga handleder får svårt att hantera reglagen.

Claire Garner är förvånad över att en så dyr brödrost fungerar så pass dåligt.
Hon konstaterar att “den snarare är något för egot än för funktionaliteten”. Dualits brödrost kostar dryga 3 500 kronor.

Den bästa brödrosten i testet var Electrolux EAT8000. Den lyckades producera jämnt rostade och gyllenbruna brödskivor i alla omgångar av rostningen. Även upptiningsfunktionen – där brödskivan tinas från djupfryst och sedan rostas – gav ett bra resultat. De gummibeklädda reglagen på Electrolux brödrost får gott betyg för lätthet att greppa. Enda lilla minus är smulbrickan som Intertek anser är för grund och därmed måste tömmas ofta. Electrolux brödrost ligger i mellanprisklassen – strax över tusenlappen.

Brödrosten från Philips kvalar in som god tvåa. Den klarar den vanliga rostningen bra och upptiningsfunktionen får godkänt även om brödskivorna får skarpa ränder snarare än att de blir helt gyllenbruna. Det som drar ner betyget är reglagen som är något för små och placerade på ett sätt som gör att man måste vrida på brödrosten för att komma åt dem. Philips brödrost kostar omkring 700 kronor.

De billigare brödrostarna, som bara kostar några hundralappar styck, skötte sig acceptabelt eller som Claire Garner uttrycker det ”de gör det en brödrost ska göra, det vill säga rostar bröd”.

– Det man kan säga är väl att de inte rostar djupt nog, skivorna är bleka längst upp.  Men brödskivorna är ätliga. Brödrostarna har acceptabel funktionalitet när det gäller reglage till exempel.

C3 Compact är en enkel brödrost utan några extra finesser. Den får godkänt på rostningen, men har lite för smala brödfack och smulbrickan är krånglig att komma åt. Trots det tycker Claire Garner att C3 är en helt ok brödrost.

– Den gjorde inte så dåligt ifrån sig. Det kan vara en bra och billig första brödrost om man inte kräver för mycket.

En viktig funktion är upptiningen – att kunna lägga i djupfrysta brödskivor som värms och rostas. Den enda som fick helt godkänt på upptining var Electrolux, sämst var Braun Sommelier.

Tre av brödrostarna – Philips, Menuett och Braun Sommelier – har galler ovanpå för att värma upp och rosta till exempel bagels och tekakor.  Ingen av dem lyckades få fram ett optimalt resultat – antingen var tekakorna inte helt uppvärmda eller så var de inte rostade.