Mensskydd är en kostnad i princip ingen kvinna kommer ifrån. Vare sig man väljer bindor, tamponger eller alternativa produkter så gör man av med kanske 21.000* kronor under ett liv.
– Jag tycker att det är alldeles för dyrt med mensskydd, säger Clara, 23 år i Göteborg. Egentligen borde mensskydd vara gratis.
    Priset är en viktig faktor när man väljer produkt, men lika viktigt är att man känner sig trygg och helst inte märker av bindan. Den ska sitta på plats, inte skava och framförallt inte läcka.
– De ska var bekväma och inte i något konstigt material. Det är väldigt viktigt att känna sig säker, menar Clara.
För att ta reda på vilken dambinda som håller bäst kvalitet har Testfakta testat sju vanliga dambindor av tunnare modell. Testet har utförts av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP). Bland annat mättes bindornas tjocklek och hur pass bra de är på att suga upp vätska.
– Det finns inga speciella krav som en dambinda ska uppfylla för att få säljas. Som vi bedömer det är samtliga testade bindor funktionsdugliga och helt okej att använda. Det finns dock kvalitetsskillnader mellan dem, säger ingenjör Catrin Lindblad vid SP som arbetat med testet.

Bäst totalbetyg fick testets dyraste binda, Libresse, som kostar 1,71 kronor per styck. Sämst blev den billigaste bindan, Up to date, som kostar 25 öre per styck. Mest prisvärd är Kronosepts binda som kostar 47 öre per styck.
Libresse hade både bäst uppsugningsförmåga och släppte samtidigt ifrån sig minst vätska (återvätningstest). I båda dess moment presterade Up To Date sämst.
– Återvätningstestet visar på en del kvalitetsskillnader mellan bindorna. Bindans förmåga att hålla ”inne” fukt har betydelse för hur den känns. En fuktig eller blöt binda är mindre bekväm, säger Catrin Lindblad.
Många föredrar en tunn binda, men den får inte vara så tunn att den läcker. Av de testade bindorna är Kronosepts tunnast, 6,5 millimeter. Tjockast är Coops, 9,4 millimeter.

Så utfördes testet:
 
För att testa bindornas uppsugningsförmåga användes lättsaltat avjoniserat vatten och för att testa återfuktning användes en syntetisk mensvätska.
Volymen som tillsattes vid test av återfuktning motsvarar ungefär den mängd blod som en kvinna i genomsnitt avger under ett dygn under menstruationsperioden.
Uppsugningsförmågan testades genom att bindan placerades med insidan neråt i ett kar fyllt med vätska. Ovanpå bindan placerades en vikt på två kilo. Efter tio minuter lyftes bindan upp och fick rinna av under en halv minut innan den på nytt belastades.
Återvätningen, alltså bindans förmåga att hålla kvar vätska, testades genom att en del av bindan blöttes ned och därefter utsattes för olika tryck (125 gram respektive två kilo). Syftet med testet är att undersöka hur mycket vätska bindan släpper ifrån sig när kvinnan sätter sig ned.

*Räknat på 35 års menstruation x 600 kr/år