När du svär över telefonförsäljarens förvillande villkorssnack och tänker göra en ”KO-anmälan” är det Konsumentverkets generaldirektör Gunnar Larsson som du hoppas på. Han är också Sveriges Konsumentombudsman.
Och han gillar engagerade konsumenter.
– En bra fungerande marknadsekonomi kräver alltid aktiva och kunniga konsumenter. De kräver rättelse när fel begåtts och vässar näringslivet att ta fram bättre produkter och tjänster, säger han.
Varje år tar Konsumentverket emot tusentals anmälningar från missnöjda konsumenter.
– Folk vet i regel att KO står på konsumenternas sida. Däremot har många svårt att skilja på KO:s, Konsumentverkets och konsumentvägledarens roller, säger Gunnar Larsson.
Vilken är den vanligaste missuppfattningen om KO:s befogenheter?
– Att man som enskild konsument kan vända sig till KO och räkna med att alltid få hjälp. Jag har begränsad möjlighet att biträda vid processer med en person inblandad, och då handlar det om principfall som är viktiga för hela konsumentkollektivet.
Vem är den mest typiska KO-anmälaren?
– Vi för ingen sådan statistik, men vi vet att den som i första hand vänder sig till den kommunala konsumentvägledningen är en högutbildad person, född i Sverige på 60-talet med en bra ekonomi.
– Invandrargrupper är underrepresenterade. Därför jobbar många konsumentvägledare aktivt med att nå ut till dem.
Vad handlar den mest typiska anmälan om?
– Vanligaste frågorna gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor, framför allt marknadsföring.
De allra flesta anmälningar som kommer in till Konsumentverket sköts på handläggarnivå. När ingriper KO?
– När till exempel en näringsidkare inte slutar med vilseledande marknadsföring eller oskäliga villkor. Då kan KO utfärda förbudsförelägganden med vite eller stämma i domstol.
– Mängden anmälningar som rör ett ärende påverkar sådana beslut, men även en ändrad lagstiftning som innebär oklara tolkningar av till exempel marknadsföringslagen. Det lika viktigt för näringsidkarna som för konsumenterna att gränsdragningarna i lagarna blir tydliga.
Hur många fall tas till Marknadsdomstolen varje år, och hur är utfallet?
– 10-15 stycken. Vi vinner nästan alla men det är inte det viktiga. Anledning till en stämning är nästan alltid att vi vill få ett domstolsavgörande, så att vi och näringslivet vet gränsen för vad som är tillåtet enligt lagen.
Följer företagen domarna?
– I de allra flesta fallen ja, men det finns undantag. De mest flagranta har SMS-lånebranschen stått för. Trots att vi vann flera processer i Marknadsdomstolen tvingades vi att vända oss till tingsrätten för att få viten utdömda för sättet på vilket de marknadsförde sina tjänster.
Är vitesbeloppen tillräckligt höga för att avskräcka företag från att tänja på lagstiftningen?
– Ja, men även här finns undantag. Jag reagerade bland annat på domen mot L'Oréal, som innebar att bolaget skulle få böta en miljon om man fortsatte att marknadsföra sin ansiktskräm med påståendet om att den tog bort rynkor. Domstolen valde att lägga vitet vid en miljon kronor, ett belopp som jag tycker är i underkant med tanke på vad ett så stort företag till exempel lägger på reklam.
Vilken typ av bolag har dominerat de senaste åren? [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"6337","attributes":{"alt":"","title":"","class":"media-image","typeof":"foaf:Image","wysiwyg":1}}]]
– SMS-lånebolagen har varit en följetong i flera år. Men tack vare våra processer har branschen tvingats ändra sina villkor, som bland annat innebär att bolagen inte längre får marknadsföra lånen som räntefria. Efter flera år har nu också riksdagen beslutat om en skarpare konsumentkreditlag.
– Resebolagen har också haft många ärenden, som bland annat rör ersättningar och garantier vid inställda avgångar. Förra årets askmoln och den kalla vintern ställde till det för många människor som reste med flyg och tåg. Vi driver också en process mot Ryan Air som ska avgöras i Högsta domstolen. Det handlar om ersättning vid inställda flyg och får principiell betydelse för hela branschen.
– Telekombolagen har också varit återkommande på grund av sina bristfälliga marknadsföringsmetoder och orimliga avtalsvillkor.
Vad händer med Waplotto, nätlotteriet som var förra årets med anmälda företag?
– Vi har aldrig lyckats få kontakt med personerna bakom företaget, trots att vi använt polisen som delgivningsmän. Men nu verkar det i alla fall som verksamheten i Sverige upphört.
Det verkar som det blir allt vanligare med den här typen av företag på nätet?
– Ja, med jämna mellanrum dyker oseriösa företag upp som under en begränsad tid orsakar väldigt mycket skada och sedan försvinner. Mönstret är oroväckande eftersom beteendet ofta gränsar till kriminalitet.
Något som anmälarna tycker att KO borde agera i, men som ligger utanför dina befogenheter?
– Många konsumenter tycker att jag borde ägna mig åt kvalitetsmärkning av livsmedel, men det ligger utanför mitt och Konsumentverkets område. Däremot ansvarar vi för att företagen följer lagens krav om prisinformation.
– Det ligger heller inte i mitt uppdrag att hjälpa många mindre näringsidkare, trots att de många gånger är lika utsatta som vanliga konsumenter när det till exempel gäller telefonförsäljning.
Har du själv gjort någon KO-anmälan någon gång?
– Ja, jag har reagerat kraftigt på Postkodlotteriets marknadsföring. De skickar med jämna mellanrum ”personliga” brev till mig, uppbackade av ett antal kända personer. De fortsätter trots att KO har vunnit en process mot Postkodlotteriet på grund av deras överdrivna påståenden om vinstmöjligheter. Men jag är bara en av flera hundra som anmält Postkodlotteriet i Sverige, som för övrigt sägs vara ett av de sämsta Postkodlotterierna i Europa på att skicka pengar till behövande.
