Varje år handlar svenska folket tonvis med trallskruv till altaner, bryggor och andra byggen. Fabrikaten är många, men skiljer de sig åt i kvalitet och rostskydd? Testfakta gav SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i uppdrag att jämföra åtta olika märken. Trallskruvars rostskydd är indelade i olika klasser. C1 eller C2 på förpackningen betyder att skruven har ett lågt rostskydd medan C4 innebär att den ska klara mycket aggressiva miljöer. Av de testade skruvarna är tre C4-klassade, två C3-klassade medan en saknar information.
– För inomhusmiljöer räcker C1 eller C2. Men för ett altandäck bör skruven vara minst C3-klassad. Bor man i kustnära området med mycket luftföroreningar kan det behövas en C4-klassad skruv, säger Adeline Flogård, testledare på SP som undersökt skruvarnas korrosionsskydd
Testfakta lät även testa två så kallade syrafasta skruvar som referens. De saknar märkning eftersom de ska vara helt rostfria.
För att testa rostskyddet utsattes skruvarna för regelbundna perioder av saltdimma, fukt och torka under nästan fyra månader.
En gång i veckan undersökte laboratoriet om skruvarna hade rostat.
– Testet simulerar väl hur det ser ut i verkligheten. Varje vecka i korrosionskammaren motsvarar ungefär ett år i en aggressiv miljö.

När Testfakta gjorde ett liknande test 2007 levde flera skruvar inte levde upp till det rostskydd som utlovades på förpackningen. Men denna gång blev resultatet bättre – åtminstone för standardskruvarna.
– Alla icke rostfria skruvar klarar sin klassning. C4-skruvarna har något bättre rostskydd än övriga, men det skiljer inte särskilt mycket. Till exempel VSB Turbo skulle nästan kunna betecknas som en C4-skruv trots att den bara har C3-klassning. 
Däremot hade en av de rostfria skruvarna, Heco, tydliga rostangrepp efter femton veckors exponering.
– Det är förvånande. Själva testmetoden vi använder är i och för sig inte ämnad för rostfritt stål men en syrafast skruv borde klara den här miljön utan att rosta, säger Adeline Flogård.

Förutom rost utsätts trallskruv även för annan påfrestning. Det kan till exempel uppstå rörelser i ett trädäck vid fukt- och temperaturskillnader. Därför måste skruven ha ett böjmotstånd, så att den inte böjs eller går av. Skruvarna i testet skiljde sig inte nämnvärt åt i böjmotstånd. Mer utslagsgivande var vridtåligheten.
– Vridtålighet har med själva nedskruvningen att göra. Är skruven för klen finns det risk att den går av om man skruvar i hårdare trä som lärk eller teak, eller om man råkar komma åt en kvist, säger Per-Arne Thuresson på SP som ledde denna del av testet. 

Överlägsen vridtålighet har Essve, en skruv som också är klart grövre än övriga.
– Grovheten spelar stor roll här. När det gäller övriga standarskruvar ligger Clas Ohlson och Gunnebo lite lägre i vridtålighet. Klart sämst är de rostfria skruvarna som troligtvis är gjorda i ett material med sämre hållfasthetsegenskaper. Det finns dock inget som hindrar rostfritt stål att ha högre hållfasthet, säger Per-Arne Thuresson.

Slutligen undersökte laboratoriet hållfastheten i trallskruvarnas bitsspår. Varje skruv skruvades ned i hårt virke. Om nedskruvningen kunde ske utan släpp bedömdes skruven vara utan anmärkning. Här var det ett fabrikat som stack ut negativt. Var fjärde skruv från Gunnebo gick inte att skruva i på grund av att bitsen inte gick i helt.
– I vissa fall var det bara att kassera skruven. Bitsen gick helt enkelt inte att få ner. I andra fall gick bitsen i men började spinna. Troligtvis handlar det om att man har lagt på för mycket ytbeläggning, säger Per-Arne Thuresson.