Att för mycket sol kan vara skadligt för huden, och speciellt för våra barn, det är de flesta väl medvetna om idag. När semestern börjar närma sig går vi därför ut för att shoppa krämer, sprejer och stift som ska skydda våra celler från farlig strålning. Men när man står där bland hyllorna är det inte så lätt att veta vad man ska välja.

Ett solskyddsmedel kan antingen innehålla kemiska solskyddsfilter som går in i huden och verkar genom att de absorberar uv- strålningen.

Det kan också innehålla fysikaliska solskyddsfilter, partiklar som ligger kvar på huden och reflekterar strålningen. Ofta består solskyddsmedlet av en kombination av båda.

Men efter flera rapporter i medierna om skadliga ämnen i de kemiska skydden så är det många som känner sig tveksamma till att använda dem. Ett test som publicerades i norska tidningen Foreldre & Barn tidigare i år visade att 10 av 16 solkrämer för barn innehåller farliga ämnen. Bland annat hittade man hormonstörande UV-filter i krämerna.  Och att efterfrågan på solskydd utan kemiska filter ökat märks även hos Läkemedelsverket.
- Vi märker att det finns tillverkare som bara vill använda fysikaliska filter. Många konsumenter vill ha naturlighet och miljövänligt, och det finns ju en debatt om ifall de kemikaliska filtren kan vara skadliga, säger Magnus Crona utredare på kosmetikaenheten på Läkemedelsverket.

Men de fysikaliska filtren, med partiklar som ligger kvar på huden och reflekterar strålningen, är inte helt oproblematiska de heller. Det är framförallt de riktigt små partiklarna, nanopartiklarna, som man inte vet hur de skulle kunna påverka huden.

Det enda ämne som är godkänt som fysikaliskt uv- filter i EU idag är titandioxid, som också ofta förekommer i pyttesmå nanopartiklar i solkrämer. Dessa nanopartiklar har alltså fått okej från EU:s expertkommitté. Men flera forskare menar att det inte alls är tillräckligt utrett vad dessa minipartiklar, har för hälsoeffekter på människor.

Maria Strømme är professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet. Hon är inte orolig för att nanopartiklarna skulle tränga in i huden och skada kroppens system, vilket vissa tror.
– Den risken är väldigt liten. Som fysiker oroar jag mig däremot för de fotokatalytiska egenskaper som dessa partiklar har. När UV-ljuset når partiklarna kan det skapas fria radikaler vilka i sin tur kan skada celler i huden, säger hon.

Maria Strømme har själv varit i kontakt med några av de stora tillverkarna av solkrämer som hävdar att risken med fotokatalytiska skador med deras produkter är små.
– De menar att partiklarna bildar agglomerat, det vill säga större samlingar, i stället för att uppträda som små partiklar. Men vad jag vet finns det inga publicerade studier som undersökt dessa egenskaper hos solkrämer.

Vill man ha riktigt hög solskyddsfaktor, som det är i barnkrämer, är det dock svårt att undgå nanopartiklarna. Maria Strømme använder själv den här typen av produkter på sina barn.
– Man måste väga risker mot varandra. Riskerna med solkrämer är förmodligen ändå mycket små i jämförelse med hur farlig solens strålar är. Men jag tycker inte man ska använda dem i onödan utan endast då man verkligen måste tillbringa tid i solen. 

Och det är framförallt om hudens underliggande lager blir exponerade som det skulle kunna vara farligt, enligt Maria Strømme.
– Jag skulle vara extra försiktig med att använda solkräm med nanopartiklar på områden där huden är skadad – där man redan bränt sig av solen, skrapat sig eller på eksem. Sådana områden bör i stället skyddas med kläder, säger hon.

Att människor får besvär av solkrämer är heller inte särskilt vanligt, enligt Olle Larkö, professor i dermatologi, vid Sahlgrenska Akademin i Göteborg.
– Vissa ämnen i solkrämer kan reagera i solen och ge en typ av allergiska reaktioner eller eksem, men det är ganska ovanligt. Samtidigt vet vi ju inte vad solkrämerna kan ge för effekter på sikt, även om vi i dag inte har några hållpunkter för att de skulle vara farliga. Det bästa är ändå att använda shorts och t-shirt mitt på dagen om det är soligt, säger han.